Historia
Här kommer en samling av olika historier, allt från diverse Närpes historier till historier längre bort ifrån som jag har skrivit genom åren...
Närpes kyrka fragment (1)
1600-talsäpple. En av de bäst bevarade detaljerna.
Den första anblicken av målningarna är inte särskilt imponerande, när man efter en viss möda kommit upp på kyrkans mellantak. De flesta finns i södra korsets ändsidor och de är ganska bleka och på några av bräderna syns nästan ingenting mera av målningarna. Men några spännande detaljer kan utläsas. Tydliga bokstäver ur en text, ett äpple och andra frukter och blommor, ett par händer, armar, ben... Om man fotograferar dem med blixtljus kommer fler färger fram och en liten antydan om en konstnärs ambitioner för 350 år sedan att för kyrkfolket levandegöra bibliska berättelser i dramatisk form.
Närpes kyrka ombyggdes och förlängdes under kyrkoherde Elias Petri Holmius tid i mitten av 1600-talet. Kyrkans rum var fortfarande rektangulärt efter ombyggnaden, korsarmarna skulle komma först på 1700-talet. Längst framme i östra ändan fanns altaret, fönstrena var mindre än i dag och två läktare fanns i västra ändan, den ena ovanför den andra. Längs norra väggen sköt dessutom en "pigläktare" ut ganska långt. Predikstolen fanns ungefär där den finns i dag, troligen med trappa direkt från den dåtida sakristian som fanns där norra korarmen nu finns.
Närpes kyrka fragment (2)
Händer. Om man klättrar upp för stegen till mellantaket i kyrkan är dessa händer på ett bräde under vattentaket kanske det första man få syn på.
Längst framme till höger fanns en bild och en texthänvisning till det ställe i bibeln där det berättas om när Moses upphöjde kopparormen. Redan i nästa bild och texthänvisning gavs påminnelser om både himmel och helvete och på norrsidan av valvet där framme fanns en bild av tre män i den brinnande ugnen, med texthänvisning till Daniels bok.
Den enda episod som man, kanske, kan identifiera ur de rester som nu finns kvar under vattentaket är en grym berättelse ur Andra Konungaboken där drottning Isebel dödas genom att bli utkastad genom fönstret på order av nye kungen Jehu. Bilden beskrivs 1763 som "Drottning Isebell, ett högt slott och många krigsknektar och hundar". 1600-tals bildtexten var kort och lakonisk: "Drottning Isebell varder kastad genom fönstredt".
Dessa och många fler bilder löpte längs nedre delen av valvet på båda sidor. Uppe dominerades valvet av fyra runda lövkransar med bilder i och bedjande figurer runt dem. "Hela taket var ett samfällt Herren förbarma dig" skriver Sigrid Nikula. För den tidens kyrkobesökare, de flesta ovana vid konstutsmyckningar och icke läskunniga, måste kyrktaket ha varit en källa till förundran. Innebörden blev kanske inte alltid så klar men nog borde de dramatiska bilderna ha stämt en och annan till eftertake, som konstnärens och beställarens ambition förmodligen var.
Närpes kyrka fragment (3)
Detalj. En vackert stiliserad detalj på ett bräde.
Egna texter
Här kommer en samling av mina egna texter som jag har skrivit genom åren...
Även hos den läsaregrupp i Sydösterbotten, vars främsta ledare var bondehustrun Maja Lisa Snickars, kan man spåra både herrnhutiska och mystiska inslag, dock här med starkare övervikt på de förstnämnda.T. Krook 1931
Genom sin varma kristocentriska fromhet, sin begåvningoch sin ledarförmåga kom hon att bliva en framträdande gestalt på det andliga livets område i Sydösterbotten under 1800-talets senare hälft.Ivar Lindén 1943
Egna Texter
Bondkvinna i Finby
ledare för religiös grupp på 1800-talet
Maja Lisa Snickars var ledare för en grupp troende som samlades i hennes hem i Finby i mitten på 1800-talet.
Hon kallades Snickarsmor och hennes grupp var den mest betydande av de bönegrupper som fanns på den tiden på olika håll i Sydösterbotten.
Att dessa grupper existerade har sin förklaring i den tidens andliga liv och strömningar. Det kyrkliga livet i församlingarna tycks under 1800-talets förra hälft inte ha varit starkt eller inspirerande. Pietismen som präglade andra delar av Österbotten, hade i Närpestrakten inget starkt fäste. Församlingslivet torde också ha hämmats av att Närpes under långt tid var "förläningsförsamling" åt ärkebiskopen i Åbo och därför inte hade någon egen egentlig kyrkoherde. Det fanns en efterfrågan på ett mer innerligt trosliv.
Vid denna tid kom nya religiösa strömningar att påverka det andliga livet i Österbotten. Den tyska orten Herrnhut har gett namnet åt en evangelisk väckelse som härstammar från greve von Zinsendorf, herrnhutismen. Denna lära som starkt betonade fromhetslivet nådde även våra trakter så småningom.
I Sverige hade väckelseledaren C.O. Rosenius förkunnelse börjat nå större spridning och påverkerkade också österbottniskt trosliv. Senare skulle Fredrik Gabriel Hedbergs evangeliska lära nå stor spridning också i Närpestrakten, en lära som sedan blev den evangeliska rörelsen och som lever än i dag.
Men när Maja Lisa Snickars började samla människor omkring sig i hemmet i Finby var det kanske främst andligt stoff från herrnhutismen som präglade mötena i bondgården. Man hade tillgång till en del litteratur och man hade en stark ledare, Snickarsmor.
Tidiga väckelser
Att samlas i hemmen till andakt och uppbyggelse var ingen ovanlighet i Sydösterbotten på 1800- talet. Intresset för andliga frågor tycks ha varit betydande bland vanligt folk. När någon kom med ett budskap fanns det nog de som lyssnade. Redan under 1700-talet hade Anna Rogels sällsamma förkunnelse från sjuksängen i Sastmola väckt stort intresse och också folk från Sydösterbotten färdades till henne.
I Sideby fanns på 1820- och 30-talet en präst med ovanlig förmåga att predika så att "människors hjärtan mjuknade" nämligen Petter Johan Sandelin. Av hans tid i Sideby blev en väckelse som fick en viss spridning och som märktes ännu hundra år senare. Både Sandelins och Rogels förkunnelse hade starka herrnhutiska drag och så var det också med folkfromheten i allmänhet vid denna tid, att man påverkades av herrnhutismen. Som exempel på detta nämns folkskaldinnan Pali Maj och hennes personligt känslofulla religiösa dikter.
En som inte var herrnhutist men som påverkade de andliga strömningarna i Sydösterbotten vid denna tid, 1800-talets första hälft, var Elias Lagus, präst i Lappfjärd som med sin bedjarrörelse även hade anhängare i Närpes. Kanske var det av inflytande från Lagus som en liten religiös grupp uppstod i Nämpnäs kring en kvinna kallad Skata-mor. Hennes grupp brukade dra sig undan till ett ställe i byn som kallades Fagerkullen för att utöva knäbön. Religiositeten tog sig också andra yttringar vid denna tid, t.ex. en grupp i Mörtmark som samlades på söndagarna till samtal och bön som stundom kunde urarta i "skrik och vrål tills sinnena voro så upphetsade att de hoptals störtade omkull", enligt ett samtida brev.
Pietismen, den stora väckelserörelsen på 1700- och 1800-talen hade som nämnts inte gjort några större avtryck i Närpestrakten, förutom i Pörtom där prästen Oskar Forsman verkat 1840-47 och åstadkommit en genomgripande väckelse. Närpes däremot betraktades som en svår och "högst okristlig församling". Hit kom 1843 en ung pietistisk kapellan, Fredrik Hedberg. Hedberg gick till storms mot syndarna, kom på kant med sina kolleger och hade allmänt svårt att verka och vara. Med tiden fick han dock en hel del anhängare, speciellt i Väster Yttermark, där en bonde också lät bygga en adjunktsbostad åt Hedberg. Där samlades de väckta, ibland kom folk ända från Pörtom.
Maja Lisa Snickars
Hedberg flyttade efter några år bort från orten och pietismen gick snart tillbaka. Också de tidigare väckelserörelserna tycks ha klingat av på 1850- och 60-talen. Några särskilt framträdande präster fanns inte heller i Sydösterbotten vid denna tid.
Nu tycktes istället små kretsar av troende med sina egna ledare ha verkat som läsargrupper på olika håll i Sydösterbotten och speciellt i Närpes. Det var grupper som var lekmannaledda och man samlades vanligen i ledarens hem för uppbyggelsemöten. Den främsta av dessa grupper var kretsen kring Maja Lisa Snickars i Finby.
Snickarsmor, Maja Lisa Snickars föddes 11.8 1817. Hon gifte sig med Anders Mattsson (1818- 1885) i Finby. De blev bönder på backen i centrala Finby strax söder om Mosebacke. Maja Lisa var redan i unga år intresserad av religiösa frågor och fanns också en tid med bland Hedbergs pietistiska väckta. Hon blev dock övertygad, troligen av folk som stått Sandelin i Sideby nära, att pietismen inte var hennes lära och kom sedan att leva och verka i mer herrnhutistisk anda. De andaktsböcker hon begagnade var också herrnhutiskt färgade, känslobetonade och kristocentriska uppbyggelseböcker.
Till favoritböckerna hörde Elia av F.V. Krummacher, en bok där Kristi kärlek och försoning beskrivs känslomässigt i målande bilder. Krummacher tycks också ha varit favoritförfattaren bland andra troende i Närpes och Kristinestad vid denna tid. Också Rosenius lästes flitigt, något som Lina Sandell skall ha noterat när hon träffade en grupp troende vid sitt besök i Kristinestad 1867. Dessa böcker och skrifter togs hem från Sverige av sjömän, bondeseglare och andra som hade förbindelser västerut.
Inte bara böcker och skrifter utan också sånger var viktiga för Snickarsmor och hennes vänner. Det sjöngs mycket när man kom samman och Snickarsmor själv lär ha börjat dagen med andliga sånger medan hon uträttade morgonsysslorna.
Området i Finby där Snickarsmor levde präglas i dag av moderna egnahemshus, av prästboställena och de stora bondgårdarna som finns kvar. Men hos Snickarsmor var det fattigt för det mesta med bekymmer för en stor barnaskara. Hon verkar inte ha låtit sig nedtryckas av omständigheterna utan framstår som frimodig och glad och uppfylld av sin tro. Hon var också känd för sin hjälpsamhet och sin medkänsla för dem som hade det svårt. "Har du fått någonting att äta idag?" var hennes ständiga fråga till en fattig flicka i grannskapet som brukade springa över Snickars gårdsplan, och behövdes det så gav hon mat. Hon tycks ha varit bra på att ge tröst och råd. Därför sökte sig människor gärna till henne, också längre ifrån.
Hon hade också bekymmer om sina medmänniskors inre nöd. "Hur har du det med själen och Jesus" kunde hon fråga en mötande på vägen, "han kan komma i dag, han kan komma i morgon". Hon var en som hjälpte till vid barnafödslar och på det sättet fick hon kontakt också med främmande människor och kunde då berätta för dem om sin tro.
Det berättas om hur hon bad för sjuka som då tillfrisknade. En Erik Nygård blev svårt sjuk i mässling och till slut medvetslös. Så kände han en kraft genomströmma kroppen. När han såg upp såg han Snickarsmor vid sängen i bön. Hon skall också ha haft en synsk förmåga. Eftersom hon syntes och hördes mer än vad som var vanligt så fick hon också motståndare. Många tyckte att hon var "för from", andra tyckte att hennes åsikter var farliga.
Detta var hon medveten om, men det berättas att hon bad för sina fiender och tänkte på deras frälsning. Ortens präster tycks inte ha haft några särskilda kontakter varken med Snickarsmors grupp eller de andra vängrupperna. Men Snickarsmor och hennes vänner höll sig hela tiden till kyrkan. De använde t.om. kyrkogården för att sammankomma före och efter gudstjänsten. Där samlades de under en rönn för att samtala. Under samma rönn skulle Snickarsmor sedan begravas senvintern 1889.
Skomarsmor i Norrnäs
Ingvar Dahlbacka har i sin bok "Den evangeliska rörelsen" på basen av Tor Krooks gamla intervjumaterial gjort en skiss över läsargrupperna eller vängrupperna i Sydösterbotten och deras inbördes kontakter.
Han nämner nio olika grupper: Sundblads söderstadskristna i Kristinestad, Westerholms norrstadskristna i samma stad, skomakar Nyströms troendegrupp i Kaskö, den evangeliska gruppen kring K.J Ehrs i Övermark, Gammelsvarvarins grupp i Yttermark, den evangeliska gruppen i Yttermark, Smedinasmors grupp i Finby, Skomarsmors grupp i Norrnäs och Snickarsmors grupp i Finby. Dahlbacka finner att Snickarsmors tätaste kontakter upprätthölls med Sundblads söderstadskristna, Nyströms i Kaskö och Skomarsmor i Norrnäs.
Skomarsmor var Lisa Maria Skomars, född Teir i Näsby. Hon gifte sig med bonden Gabriel Skomars i Norrnäs och de bodde dels inne i Norrnäs och dels ute vid Verkan där Gabriel arbetade som båtbyggare. Lisa Maria var liksom Snickarsmor en som hjälpte till när barn skulle komma till världen, det kan ha förenat dem. Hur stor Skomarsmors grupp var och hur de verkade är inte längre känt men man kan av de goda kontakterna att döma anta att grupperna i Finby och Norrnäs ganska långt liknade varann och att man sjöng och läste på ungefär samma sätt.
Skomarsmor hade också det gemensamt med Snickarsmor att jordelivet inte var lätt. För Skomarsmor var det att följa flera av barnen till graven och den stora sorgen var när tre av sönerna drunknade i oktober 1877 utanför Korsnäs när de var på väg hem från Sverige. Äldste sonen som var sjöman dog i Hamburg julen 1883 när han föll ur en fartygsmast. Skomarsmor och Snickarsmor upprätthöll kontakterna genom att besöka varandra och däremellan skriva brev. Annars höll de olika vängrupperna till i sina egna byar, kommunikationerna var ju sådana då att man inte ofta kunde fara långt på möten.
När Maja Lisa Snickars dog 1889 splittrades hennes krets. En del anslöt sig till den evangeliska rörelsen som nu hade börjat etablera sig i Närpes och andra gick till frikyrkorna som i slutet av 1800-talet hade nått våra trakter. I dag är dessa små böne- och läsargrupper i stort sett bortglömda. På sin tid var de dock viktiga som stöd, hjälp och tröst för människor som levde ett hårt liv under små omständigheter och som hade många bekymmer i sin vardag.
Källor främst Ivar Lindéns pastoralavhandling och Tor Krooks texter. Även Dahlbacka, Finbyboken, Axplock 3, Norrnäsboken.